Arbetsmarknad och lönesättning

Förbundet Ledarna skriver i en debattartikel på DN att det är de stora facken, LO och Tcos syn på kollektivavtal som är orsaken till att de traditionella facken tappar medlemmar. Måhända och förmodligen är det så. Många anser säkert att de med rätta inte får den lön de förtjänar. Jag tänkte först lämna det hela därhän, men så dök det upp några rader mot slutet som fick en underbetald lärare att ilskna till. Handlar om det här stycket

"Det syns bland annat i Teresia Stråbergs forskning. I sin doktorsavhandling vid Stockholms universitet 2010 studerade hon inställningen till individuella löner hos svenska kommunanställda. Hon fann ett starkt stöd, både hos män och hos kvinnor, för att löneutvecklingen ska styras av egna prestationer och resultat. Men ändå vittnade en majoritet att deras möjligheter att påverka lönesättningen var små eller obefintliga."

Ja tro fan. Våra löner bestäms inte på något vis av varken prestation eller resultat. De bestäms av vad kommunpolitikerna i kommunen där vi arbetar, inte nödvändigtvis bor och röstar, beslutar om i årets budget. Den individualisering som möjligtvis finns är att rektor kan besluta om att fördela mer till vissa, med förbehållet att mindre fördelas till andra. Vad det innebär är att om en skola gör bra resultat och har genomgående duktiga pedagoger måste rektor, för att ändå individualisera och det är ofta ett uttalat mål, välja att ge vissa mer och andra mindre. När sen potten att fördela rör sig om som i årets fall 1.5% av snittlöner kring 26000 eller så (390:- i månaden) är det lätt för vem som helst att inse att något manöverutrymme inte finns vare sig med eller utan fackförbundens inblandning. Möjligtvis med det undantaget att utan facken hade politikerna, som ser mer till budget än resultat, och definitivt mer till resultat än nöjd personal, kanske inte ens känt sig nödgade att bjuda på 1.5%. För att ett system med individuell lönesättning ska fungera krävs det alltså att det finns pengar att fördela och när det inte finns, som i offentlig sektor, är det nog så att vi måste ha fackförbund och betydligt hårdförare sådana än vi har idag. Det finns ju till exempel ett lärarfack som går ut tillsammans med vår motpart SKL och menar att det inte finns något som helst stöd för en återförstatligad skola. Baserat på en enkät där frågan först kom på femte plats. Efter petitesser som arbetstid, lön och klasstorlek. Man valde för övrigt att räkna de tre viktigaste punkterna i sin redovisning. You do the math.