Aktier

Återigen länge sedan jag skrev något om mina aktieinvesteringar. Anledningen är enkel. Det har inte hänt något. Min portfölj är oförändrad och min långsiktigt positiva syn på aktier som sparform likaså. En hel del bolag börjar se riktigt billiga ut. Bara för att jag inte har köpt något betyder det inte att jag inte har fortsatt att läsa på och hitta intressanta investeringar när tiden är mogen. När det sker beror på två saker. Den privatekonomiska situationen som är tightare med husköp och med sambon på föräldraledighet och situationen på finansmarknaderna som svänger lite för mycket just nu för att det ska kännas helt tryggt att gå in med mer pengar. Självklart vill jag köpa billigt, men jag tror inte att vi har hört det sista om skuldkriserna för den här gången. Det kommer också Q3 rapporter som kommer att ge en lite bättre bild av hur orderingång och försäljning ser ut för företagen. Avvaktar och tar det kallt alltså. Långsiktigt är det utdelningar jag är ute efter och de kommer inte förrän till nästa vår så jag ser inga särskilda skäl att just nu kasta mig in på marknaden. Som volatiliteten är kommer det antagligen att svänga både upp och ner några gånger till innan dess.

Jag har tittat lite på Beijer Alma som ser intressant ut. Jag har haft ögonen på aktien förut men då tyckt att den sett dyr ut. Efter fallen de senaste månaderna börjar värderingen se ok ut om nu inte försäljningen har fallit, vilket lär avslöjas i nästa delårsrapport. I övrigt gillar jag det jag läser. Fin utdelning, eftertraktade varor av hög kvalitet, specialistkompetens och verksamhetsområden som inte bör vara väldigt konjunkturkänsliga.

Att öka i SHB känns också intressant. Banken är säker och har ingen stor exponering mot krisbankerna i Frankrike och Italien. Problemet här är att investerarna bara läser bank och kris och säljer som galningar. Att det sen är olika företag med olika förutsättningar verkar ingen bry sig om. SHB har högre kreditvärdighet än vissa länder. Det duger för mig. Utdelningen är bra på dessa kurserna och PE är riktigt fint.

Har också tittat lite på en gammal favorit i Ratos. Precis som med Alma har jag tyckt att den varit för dyr tidigare. Det är fortfarande en rejäl premie, men den har fallit. Utdelningen är bra, har ökat och ledningen säger att man har som ambition att inte sänka även om det går sämre ett enskilt år, vilket hör till saken i ett private equity konglomerat.

Istanbul och Todi

Jag  fortsätter med challengerspelen. Har gått ganska hyggligt så här långt. Idag blir det två spel, ett från Istanbul och ett från Todi där jag fortsätter att backa Carlos Berlocq. Enligt min uppfattning är han den klart mest kompetente grusspelaren i fältet och ska vara storfavorit till titeln. Han har bra serve och säkra grundslag, men kan slå till om det krävs för att få till en vinnare. Paolo Lorenzi ska inte utgöra något större hot, ens på hemmaplan.

I Istanbul tar jag Istomin mot Berankis. Berankis är inte dålig, men han har släppt till väl mycket i egen serve och förlorade över 40% av sina servebollar igår mot en motståndare som är betydligt sämre än Istomin. Uzbeken servar ganska bra och bör kunna vinna minst tre av fyra på sin första serve. Han hade bra serveprocent igår, 75% och då blir det svårt för Berankis att bryta. Min bedömning är att spelarna är ganska jämna från baslinjen, men Istomin har bättre serve och mer erfarenhet av lite större matcher. Det är ändå en semifinal det handlar om här.

UPPDATERING: 2/2. Berlocq släppte bara 3 gem i en 61 62 seger mot Lorenzi. Istomin-Berankis var tätare 76(3) 76(3) till min gubbe. Erfarenhet vid de stora bollarna i tie-break och bättre statistik på förstaserven fällde avgörandet.
10 ess mot 1
67% mot 60% i andel förstaservar
69% mot 64% vunna bollar på förstaserven.
Små skillnader som synes. På hela matchen skiljde det bara fyra bollar, men det är de små sakerna som avgör. 

Om odds

Samtliga spel satt idag, ger fyra i rad. Anderson tappade ett set men vann i fyra. Berlocq släppte bara tre gem 62 61 mot Fischer och Paire gjorde sig av med Menendez i raka 62 76.


Ska bli spännande att se hur det går i sista matchen för dagen mellan Galvani och Volandri. Jag hade Volandri som storfavorit då han ligger 6-0 i matcher mot landsmannen. Drog sig dock ur skadad förra veckan och där kom första varningsklockan. Dumt att satsa på en kille som utgått med en okänd skada och sen vunnit en match mot ett blåbär. Volandri handlades till (till synes) mycket generösa 1.43. Kändes lite för bra för att vara sant, rimligen med klasskillnad och HH borde oddsen ligga närmre 1.25 och ingen bookie vill ge bort ett sådant överpris. Det var andra varningsklockan. Misstänker alltså att rykten gått om att Volandri inte är 100 och att oddsmakarna därför sätter ett synbart överodds på Volandri i hopp om att folk ska kasta sina pengar efter en halvskadad kille. Just nu har Galvani break 53* i första set och Volandri har bara vunnit 20% av sina bollar på andra serven.


Det är lömskt det där med oddssättning. Det är inte bara ett mått på sannolikhet utan också ett mått på vad man tror att folk ska satsa på. Odds som är för låga kan också vara luriga om oddsmakarna vill få oss att tro att en match är mycket säkrare än vad den i själva verket är. Därför är det så viktigt att man som spelare bildar sig en egen uppfattning om sannolikheten och avviker oddsen alltför mycket är det en god idé att dra öronen åt sig.

DC och Challenger

Tre spel idag.

Anderson mot Dodig i DC matchen RSA-CRO. Anderson servar urstarkt och på hemmaplan mot Dodig räcker det långt.

Fortsätter att backa Berlocq i Todi Challengern, nu mot Österrikaren Fischer. Tar även fransmannen Paire mot Menendez. Gemensamt för de spelare jag väljer är att de ska ha högre klass än sin motståndare och att de är mer meriterade från ATP-touren, men ändå har fin statistik från CH nivån och alltså tar även mindre turneringar seriöst.

Berlocq

Igår sket det sig med challengerspelet. Okänd kines visade sig starkare än vagt bekant amerikan. Storstjärnorna har ledigt i veckan mellan Us-open och DC spel i helgen. Carlos Berlocq är bättre än spanjoren Olaso.

Ningbo

Från US-Open final med världsettan och världstvåan till något helt annat. Challenger i Ningbo i China och jag spelar Michael Yani mot Ze Zhang. Yani har gjort det helt ok på sistone. Kvalade sig in i US-Open men åkte ut mot Tomic i R1. Zhang försörjer sig på att spela små challengers i fjärran östern och är rankad 400+ i världen. Yani är ingen stjärna, men han sliter och kämpar och är bättre och mer erfaren än Zhang.

US-open söndag

Ska bryta mot två av mina egna regler idag. Att inte spela på finaler och att hålla mig borta från WTA. Final i US-Open mellan Serena Williams och Sam Stosur är bara lite för lockande. Serena ÄR bäst när det gäller grand slam hemma i USA och på en hel del andra ställen också om hon har form och hälsa. Allt tyder på att hon har det. Stosur är bra men inte superläskig på snabba HC och i en GS-final mot kanske den bästa damspelaren genom tiderna är det bara silver att hoppas på. 1.20 känns faktiskt ok.

Bryter mot finalregeln igen och spelar Djokovic mot Nadal. Serben är för bra och har fem raka mot Nadal. Det blir sex på måndag. Nadals spel passar Djokovic ganska bra. Han är grym i kontring och kan vända Nadals tunga forehands till vinnare. Nadals vapen mot Federer att bomba sönder hans backhand med toppade crosscourt forehands funkar inte. Djokovic är stensäker på backhand. Nadals serve är fortfarande lite av en belastning och mot den bäste returneraren på touren funkar det inte. Djokovic är inte mycket bättre än Nadal, men han är bra på exakt de sakerna som reducerar Nadals starkaste sidor. Djokovic har mer problem med Federer. Federer har problem med Nadal. 1.66 är bra.