Kommunanställda har för höga löner?

Ja i varje fall enligt Anders Borg. Politik hör strikt taget inte till bloggens syfte, men man blir ju upprörd. Tittar man strikt på vad konjunkturinstitutets rapport, som låg till grund för finansministerns uttalande, kommer fram till så är det kanske så att ingångslönerna hindrar nyrekrytering av medarbetare utan gymnasial och eftergymnasial utbildning. Det är naturligtvis en rimlig slutsats att dra. Den leder dock till nästa fråga, vilken är huruvida kommunerna och dess arbetstillfällen ska vara fristäder där de som inte lyckats bli något annat ska bli försörjda på minimilöner under närmast livegna former. Jag tycker inte det.

Kommunerna ska tillhandahålla kvalitativa tjänster för medborgarna. Må det vara form av omsorg av gamla eller handikappade, utbildning i förskolan och skolan eller brottsbekämpning och socialtjänst. Det är arbetsuppgifter som ska utföras och verksamheter som vi som medborgare med rätta ska ställa höga kvalitetskrav på. Då duger det inte att personalen som utför de här uppgifterna samtidigt ska ha löner och arbetsvillkor som ligger långt under det ansvar och den kompetens de besitter bara för att huvudmannen är en kommun.Vi lever i samma samhälle som privatanställda, behöver äta lika mycket och bo lika mycket. Vi behöver köra bil och ha kläder till våra barn. Bara för att vi är offentliganställda är vi däremot inte värda lika mycket av samhällets gemensamma välstånd, trots att vi arbetar lika mycket och har lika hög, eller i många fall högre utbildning än privatanställda. Vi sysslar inte med välgörenhet i Sveriges skolor, på äldreboenden och på sjukhusen. Vi är kompetenta yrkesarbetare som bedriver kvalitativa verksamheter och vi förtjänar att få vårt arbete värderat enligt samma måttstock som alla andra på arbetsmarknaden. Hög kompetens och rätt kompetens kräver också hög och rätt lön.

Så vad göra med de outbildade arbetslösa? Ja vad vet jag? Det är naturligtvis ett delikat problem att det finns personer som inte är anställningsbara på grund av låg kompetens och höga trösklar på arbetsmarknaden. Frågan är väl snarast om man ska sänka tröskeln och riskera reallönesänkningar på hela arbetsmarknaden, eller om man ska börja i andra ändan och ge de i utanförskap redskap att själva ta sig över tröskeln och själva göra sig förtjänta av en dräglig ingångslön? Jag vet vilket jag väljer.