US-Open R1

Då är spelen lagda. Det blev faktiskt tio stycken när jag gått igenom matcherna ytterligare en gång.

Dolgopolov over Gil. Ukrainaren gör en bra säsong och har tagit några fina skalper. Han spelar varierat och växlar tempo, springer på nät och slår vinnare från båda vingarna. Serven är helt ok, enda kruxet är att den inte sitter tillräckligt ofta. Gil är en grusnisse som trivs med långa bollväxlingar och att nöta ner motståndaren. På en snabb HC kommer inte Dolgopolov att tillåta något sådant.

Nishikori over Cipolla. Japanen spelar stabilt spel från baslinjen och har ganska bra fart i slagen när han sätter den sidan till. Cipolla är en typisk journeyman som trivs bäst på grus. Han har ingen särskilt märkvärdig serve, kan bolla länge men saknar vapen.

Verdasco over Nieminen. Tråkigt att gå emot den sympatiske finländaren men Verdasco är ett nummer för stor. Spanjoren har hittat formen framåt sommaren och har varit ganska stabil i att avfärda lägre rankade motståndare. Nieminen gjorde några bra matcher på gruset i somras men har inte riktigt den form som gör honom så giftig för vem som helst. Verdasco är bra mot vänsterhänta motståndare så det är ytterligare ett plus på hans konto.

Beck over Junqieria. Båda spelarna gör sitt bästa och mesta jobb på Challenger touren. Beck är superproffsig och bollsnål och trivs betydligt bättre på hard court. Junquiera jobbar på bra på lägre nivå och på grus. Hans backhand är ganska skakig. Det och att underlaget i Flushing är snabbt gör att Beck som är en kompetent HC lirare ska ta det här i raka.

Gasquet over Stakhovsky. Ukrainaren har talang, tveklöst så men han har svårt att hålla ihop matcherna och skjuter väl mycket ue. Annars inte ofarlig varken från baslinjen eller framme vid nät. Bra serve som dock landar för sällan. Över fem set är Gasquet betydligt bättre. Han är säkrare i slagen, inte lika beroende av sin första serve och rör sig bättre.

Monfils over Dimitrov. Fransmannen är den bättre spelaren rakt av. Mer rutin och bättre på alla områden. Dimitrov är, eller har åtminstone varit, ganska hypad. Själv har  jag aldrig riktigt förstått varför. Hans resultat har inte imponerat särskilt. Han vinner en del matcher mot sämre motstånd, bra för all del, men mot en topp tio spelare räcker det inte till.

Anderson over Soeda. Anderson har ett mycket tungt spel, stor serve och hårda forehands. Det räcker ganska långt när motståndet inte är mer kvalificerat än Soeda.

Blake over Huta Galung. Blakes comeback funkar alldeles utmärkt. Han är som bäst på amerikanska hard courts och är född i Yonkers inte långt från NYC. US-open är hans bakgård. Han slår bra både från forehand och backhand och serven är kraftfull. Huta Galung är ok, kort och gott. Inte särskilt bra på något, inte heller några direkta svagheter. Blake på hemmaplan och en snabb HC är fint.

Två skrällspel också. Granollers over Malisse. Granollers är en av de bästa underdogs som finns på touren. Han överträffar ofta sig själv och vinner matcher han inte borde vinna. Här förstår jag egentligen inte ens varför han är dog. Malisse har inte gjort en bra sommar. Granollers har vunnit en titel, visserligen på grus, men bara för att han är spanjor betyder det inte att han inte kan lira HC. Han har faktiskt spelat final på underlaget i en 500 turnerning. Bollsäker, rör sig bra, proffsig och pålitlig. Det ska räcka.

Ilhan mot Dancevic. Inte några kända namn det här. Båda har kvalat sig in, men Ilhans statistik är betydligt bättre. Bruten en gång på tre matcher (sex set) och har totalt bar haft fem breakbollar emot sig. Dancevic servar också bra, men är ojämnare i sitt spel och mer benägen att slänga in ett skitgem som leder till break. Oddset är i sig inte skräll, men över 1.70 är högre än jag brukar spela. Både Granollers och Ilhan går på halv insats.