Investeringsfundering

Med börsen ner tio procent sedan toppen och lite likvider i kassan efter utdelningarna i vår är det dags att reka runt lite i vad som finns köpvärt för tillfället. Jag funderade lite över vad det är jag egentligen vill ha och vad det är min portfölj eventuellt saknar. Mitt svar blev att det inte spelar någon större roll så länge jag har ett antal olika bolag, med olika profilering som var för sig förtjänar sin plats i min portfölj. Nästa fråga blev då naturligtvis; och hur bestämmer jag det?

Jag funderade ut en önskad årlig avkastning, det är säkert någon som är smartare än jag, eller i varje fall mera ekonomiskt skolad, då mina akademiska meriter inom det ekonomiska fältet är noll och intet. Däremot har jag en ganska vettig allmän samhällsvetenskaplig-historisk-kulturgeografisk utbildning som på olika sätt berör samhället, ekonomin och människors livsvillkor. Strikt talat hör dock det inte till saken, frågan var vilken avkastning jag kräver på mina investeringar och hur min säkerhetsmarginal bör se ut. Värdeinvesterare av olika skolor brukar tala om säkerhetsmarginaler i sina investeringar, att man helt enkelt betalar ett så lågt pris så att även om det går ner lite till så är det fortfarande billigt och på lite längre sikt en säker investering beroende på företagets underliggande värde, stabilitet, intjänings- och utdelningsförmåga.

På ett vettigt sparkonto med insättningsgaranti kan jag utan svårighet få 3% avkastning årligen. Om man letar och är beredd att krångla med att öppna konton, flytta pengar och fylla i meningslösa formulär kring penningtvättslagen, vilket jag för övrigt senast var tvungen att göra när min pappa ville öppna ett fondsparande till min dotter (hon var fyra månader vid tidpunkten) så går det säkert att skrämma upp räntan ytterligare femtio punkter eller däromkring. För att ta risken att ha mina pengar på aktiemarknaden vill jag naturligtvis ha betalt i högre potentiell avkastning. Gjorde således mig ett litet överslag där jag kom fram till att jag åtminstone vill ha 5% direktavkastning i stabila bolag och därefter ökande beroende på den risk jag bedömer att det finns i verksamheten. Man kan göra grova uppskattningar om intjäningsförmåga utan något större ekonomiskt snille om man är beredd att läsa lite rapporter.

Tittar jag på min egen portfölj så ser det ut som följer:
Axfood (stabil verksamhet 5%) så är kursen ok upp till 240:- (12:- utdelning / 0,05 =240). Aktien stängde på 235 i fredags och skulle alltså vara köpvärd. Mitt gav på 212 är alltså bra.
Betsson (ganska stabil 6%) 9,42:- utdelning ger 157:-. Kursen 232:- är alltså för dyr men mitt gav är 149:-.
H&M (stabil 5%) 9,5/0,05 ger 190:- vilket gör att mitt gav på 227 är för dyrt.
Kinnevik (stabil 5%) 5,5/0,05 ger 110:-. Mitt gav 135:- är för dyrt.
Nolato (ganska stabil 6%) 5/0,06 = 83:- gav 67 är bra.
SCA (stabil 5%) 4,5/0,05 = 84. gav 85 är bra.
Skanska (ganska stabil 6%) 6/0,06 =100 mitt gav på 99 är alltså bra.
Telia (stabil 5%) 2,85/0,05 = 57 mitt gav på 44 är bra.
Vitrolife (ganska stabil 6%) 0,6/0,06 ger 10:- mitt gav på 40 är alltså vansinnigt högt. Dock är detta det enda innehav jag inte köpt för utdelningens skull. Det är en liten joker i leken som jag tror mycket på, en gullegris helt enkelt som jag inte vill skiljas från.

På det hela följer jag redan det här ganska bra. Vissa innehav är lite för dyra, andra är värda att öka i. Jag ska titta på lite andra bolag också som ser ut att ha intressanta verksamheter. På bevakningslistan ligger nu Scania, Volvo, Industrivärden, Ratos, Intrum, Heba, Castellum och portföljen har plats för 3 aktier till innan jag slår i mitt eget tak om 12 innehav. Fler blir svårt att hålla koll på, posterna blir dessutom för små så att courtage, även på minikonto, äter upp för mycket av vinsten.