Att fånga fallande knivar?

Fick idag tillfälle att verkställa ett aktiebyte jag funderat över en tid. Som rubriken antyder är väl risken inte obefintlig men jag tycker nog att den potentiella rewarden överväger. Talar naturligtvis om min portföljs sorgebarn Seadrill. Det passade sig så väl att x-dagen för Akeliuspreffarna är idag och även om aktien sjönk med fem spänn precis som den ska så är det ändå trevligt att få in cash på måndag. Hur som helst gick pengarna åt till att öka med +20 Seadrill till 120 totalt. Prislappen blev 145 NOK.

Nå Seadrill har slaktats på börsen i en allmän oro över hela energisektorn som jag faktiskt finner en aning överdriven. Jag tror i varje fall inte att oljan är död riktigt än utan det här är en tillfällig nedgång i pris som beror dels på konjunkturen, dels på oljesanden, dels på revirpinkande i OPEC och dels på konflikterna kring Ryssland och Ukraina.

Så om vi tar dem en och en.

Konjunkturen är svag i Europa, svagare än tidigare i Kina men trots allt finns det en hel del tillväxt och allt fler kineser som vill köra bil och har råd att skaffa bil. USA går allt bättre. Latinamerika och Indien ser en växande medelklass som också kommer att vilja konsumera energi och bilar. Olja är, hur dåligt det än är ur miljösynpunkt en vara vi har behov av.

Oljesanden kan på sikt göra USA självförsörjande på olja. Grejen är bara den att oljesand är betydligt dyrare, enligt Seadrills IR ligger breakeven i snitt på 70$ per fat medan ultra deep water ligger på $55. Även om självförsörjning är fint så är ändå dollar dollar. Faller oljepriset ytterligare är det oljesanden som får det jobbigt först.

Opec är en priskartell för att hålla uppe oljepriset. Just nu är de inte riktigt eniga och bland annat Saudierna är beredda att försvara marknadsandelar med lägre pris, men hur länge då? Man vill naturligtvis ha bästa möjliga betalning för sin olja och kan man konkurrera bort bland annat amerikansk fracking med billig Saudisk olja är det självklart att man försöker göra det.

Ryssland och Ukraina tecknade nyligen att nytt gasavtal vilket får anses vara ett gott tecken. Att Tysklands ekonomi tar skada av sanktionerna mot Ryssland är också en indikation på att det här inte kommer att vara för evigt. Europa behöver rysk gas oavsett  vad vi tycker om Putin.

Till bolaget då. Seadrill har den modernaste flottan av riggar och kan därför hålla sina rater högre och dessutom konkurrera om de tuffaste uppdragen. Man har en bra backlog, en stark huvudägare och tillgång till billig finansiering. Ett aber är den höga skuldsättningen men man ligger ännu långt över breakeven för räntor och ammorteringar. Jag är inte överdrivet orolig för bolagets framtid, möjligen att man behöver kapa utdelningen en aning men som det är nu yieldar vi över 15% och även en halvering ger en mycket bra direktavkastning.

Jag snittar alltså ner mig och förväntar mig ytterligare en dollar per aktie i början av december. Nu har ju dollarn dessutom gått upp som grädde på moset. Så får vi väl se hur det blir med den där fallande kniven. Om jag skär mig i handen eller om det ska studsa tillbaka upp nu... äntligen.

En ny väntan

Bara att samla i ladorna som någon finansminster säkert har sagt. Rean tog slut allt för snabbt, hade varit trivsamt om den hållit i sig över lönehelgen men nu blev det som det blev med den saken. Fick påfyllt lite småposter här och där men nu är det bara att avvakta. Har "parkerat" överskott i 50 stycken Akelius som kan användas om tillfälle uppstår. Har en bas av 100 preffar som ska ligga och ticka utdelningar kvartalsvis för att skapa lite kassaflöde i portföljen för att återinvestera när tillfälle ges.

Har efter viss tankemöda också beslutat mig för att överge min max 12 bolag regel. Det beror egentligen på flera saker. Dels börjar portföljen växa sig så pass stor att det är meningsfullt att ta  position i ytterligare bolag. Dels beror det på de nya courtagen hos Avanza där jag på mini-prislistan kan göra små köp och tilläggsköp, återinvesteringa med mera utan att courtaget lägger på allt för mycket kostnad per inköpt aktie. Sist och kanske viktigast är att jag trivs väldigt bra med de bolag jag nu har och vill inte sälja något av dem, samtidigt som rean i oktober visade på ytterligare intressanta alternativ att investera i.

Jag kan naturligtvis tänka mig att öka i alla befintliga innehav om priset är rätt och vikterna av olika aktier inte rubbas allt för mycket men det finns också en än så länge väldigt löst sammansatt och inte särskilt välanalyserad bevakningslista på bolag jag kan tänka mig att ta in i framtiden. Behöver ta mig lite tid att göra jobbet bara och räkna ut vilka kurser som kan vara aktuella att köpa på. Man är ju snål.

Värderingar och inköp

Har hamnat i en intressant diskussion på en annan mötesplats om värderingar och inköpskurser. Dvs när ska man köpa ett bolag man är intresserad av.

Jag saknar specifik ekonomisk utbildning men har en ganska omfattande samhällsvetenskaplig/humaniora examen och anser mig därför ändå ha ganska bra koll på hur saker och ting fungerar ute i det vi kallar samhället. Det är mycket möjligt att någon klok ekonom har kommit på det här sättet att värdera bolag före mig, ber i så fall om ursäkt för plagiatet men jag tycker ändå att det är ett sätt som både fungerar och är lätt att förstå.

När jag tittar på ett bolag är jag framförallt intresserad av vinsten per aktie, aktiekursen och den förväntade utdelningen. Jag tittar också på bolagens historik och blir skeptisk till bolag som återkommande ställer in eller sänker utdelningen eller återkommande visar upp förlustår. Det kan få ske vid enstaka tillfällen under särskilda omständigheter men jag vill helst att mina bolag ska klara en normal konjunkturcykel med svarta siffror på sista raden.

Först tittar jag på en förväntat uthållig vinst per aktie under den tid jag rimligen kan överblicka, ett eller max två år framåt i tiden. Därefter multiplicerar jag den siffran med det PE tal jag är beredd att betala. Det ger mitt övre motiverade pris.

Sen gör jag också en beräkning utifrån den direktavkastning jag önskar på min investering. Det beror på saker som bransch, tillväxt och historiska utdelningsnivåer. Då tar jag helt enkelt den summa jag räknar med att bolaget kan dela ut och dividerar med den procentsats jag önskar. Där får jag fram mitt lägsta pris. Under detta blir aktien ett "fynd".

Utifrån detta sättet att resonera var det på något vis också rätt att sälja Axfood även om den nu har stigit ganska mycket sedan dess. Jag vill inte betala mer än max PE 15 för en mataffär och även det är ansträngt men kör i vind. Räknar vi med 21:- per aktie ger det 315:- som motiverat högsta pris.
Räknar vi dessutom att jag vill ha 5% utdelning baserat på 15:- ger det 300:-. Bilden är här ganska samstämmig. Axfood borde enligt min värdering handlas kring 300:-. Att sälja på 375:- var då rent objektivt rätt. Att sen marknaden får glädjefnatt på en visserligen bra rapport och handlar upp den här lågmarginalverksamheten utan egentlig tillväxt till över 20 gånger årsvinsten är nog snarare ett tecken på att marknaden inte riktigt är rationell just nu. Man tar vad som helst som A: verkar stabilt och B: ger bättre avkastning än 0.

Sälj

Det blev sälj. Skickade iväg mina Axfood till 375,50:- i förmiddags.

"Parkerar" i Akeliuspreffar så länge. Det känns som jag skrev igår att vi kan ha en stökig börshöst framför oss och köplägen kommer säkert inte att saknas men under tiden är det ju inte dumt att få lite avkastning och skulle det vara så att det går över i november kommer det ju en utdelning. Visst det kostar en slant i courtage men ligger det över en utdelning betalar det sig med råge. Klart värt risken för 78:- i courtage.