Fick idag tillfälle att verkställa ett aktiebyte jag funderat över en tid. Som rubriken antyder är väl risken inte obefintlig men jag tycker nog att den potentiella rewarden överväger. Talar naturligtvis om min portföljs sorgebarn Seadrill. Det passade sig så väl att x-dagen för Akeliuspreffarna är idag och även om aktien sjönk med fem spänn precis som den ska så är det ändå trevligt att få in cash på måndag. Hur som helst gick pengarna åt till att öka med +20 Seadrill till 120 totalt. Prislappen blev 145 NOK.
Nå Seadrill har slaktats på börsen i en allmän oro över hela energisektorn som jag faktiskt finner en aning överdriven. Jag tror i varje fall inte att oljan är död riktigt än utan det här är en tillfällig nedgång i pris som beror dels på konjunkturen, dels på oljesanden, dels på revirpinkande i OPEC och dels på konflikterna kring Ryssland och Ukraina.
Så om vi tar dem en och en.
Konjunkturen är svag i Europa, svagare än tidigare i Kina men trots allt finns det en hel del tillväxt och allt fler kineser som vill köra bil och har råd att skaffa bil. USA går allt bättre. Latinamerika och Indien ser en växande medelklass som också kommer att vilja konsumera energi och bilar. Olja är, hur dåligt det än är ur miljösynpunkt en vara vi har behov av.
Oljesanden kan på sikt göra USA självförsörjande på olja. Grejen är bara den att oljesand är betydligt dyrare, enligt Seadrills IR ligger breakeven i snitt på 70$ per fat medan ultra deep water ligger på $55. Även om självförsörjning är fint så är ändå dollar dollar. Faller oljepriset ytterligare är det oljesanden som får det jobbigt först.
Opec är en priskartell för att hålla uppe oljepriset. Just nu är de inte riktigt eniga och bland annat Saudierna är beredda att försvara marknadsandelar med lägre pris, men hur länge då? Man vill naturligtvis ha bästa möjliga betalning för sin olja och kan man konkurrera bort bland annat amerikansk fracking med billig Saudisk olja är det självklart att man försöker göra det.
Ryssland och Ukraina tecknade nyligen att nytt gasavtal vilket får anses vara ett gott tecken. Att Tysklands ekonomi tar skada av sanktionerna mot Ryssland är också en indikation på att det här inte kommer att vara för evigt. Europa behöver rysk gas oavsett vad vi tycker om Putin.
Till bolaget då. Seadrill har den modernaste flottan av riggar och kan därför hålla sina rater högre och dessutom konkurrera om de tuffaste uppdragen. Man har en bra backlog, en stark huvudägare och tillgång till billig finansiering. Ett aber är den höga skuldsättningen men man ligger ännu långt över breakeven för räntor och ammorteringar. Jag är inte överdrivet orolig för bolagets framtid, möjligen att man behöver kapa utdelningen en aning men som det är nu yieldar vi över 15% och även en halvering ger en mycket bra direktavkastning.
Jag snittar alltså ner mig och förväntar mig ytterligare en dollar per aktie i början av december. Nu har ju dollarn dessutom gått upp som grädde på moset. Så får vi väl se hur det blir med den där fallande kniven. Om jag skär mig i handen eller om det ska studsa tillbaka upp nu... äntligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar